Innan vi tar upp ämnet Joe Sakic så måste jag ventilera mina åsikter beträffande lite andra saker. 

Den mycket omtalade kontraktsförlängningen för Chris Pronger blev officiell i natt. Utan att ha passat en puck skrev Pronger på ett maffigt sju-årskontrakt värt $34.9m. 34-åringen (han fyller 35 i oktober) ser med andra ord att få precis som han vill: Avsluta karriären i Flyers. Det har sagt tidigare, det kommer att göra ont att möta Flyers i år också. 

 Rangers ser ut att tappa en av mina personliga favoriter. Lauri Korpikoski har tackat nej till lagets skambud och väntas nu signa för AK Bars Kazan i Ryssland. Även Timrå IK sägs jaga Lauri. Jaga kan man men när AK Bars erbjuder en lön på $1.5m för en säsong och dessutom har en av Korpikoskis bästa vänner (Jarko Immonen) i laget ser det ganska mörkt ut för TIK.  Jag förstår att Lauri har tröttnat, samtidigt blir jag förbannad på hur Rangers (och många andra NHL-lag) missköter sina förhandlingar med spelarna. De har inte insett att KHL, pengamässigt, är en maktfaktor att räkna med. Istället ger de spelare efter spelare skambud i den felaktiga tron att spelarna så gärna vill stanna i NHL. Men det är en annan värld vi lever i nu. Personligen tycker jag att NHL slår KHL alla dagar i veckan. Men att spelarna, som kan säkra framtiden på en säsong, flyttar österut är full förståeligt. Dessutom höjs kvalitén på ligan bit för bit, men man har en bra bit kvar till toppen. Organisationsmässigt saknar man spetskompetensen och dessutom genererar klubbarna inte så mycket egna pengar. Hallarna är halvfulla och kringförsäljningen går dåligt. Klubbarna lever redan nu på konstgjord andning i form av inpumpat kapital från externa finansiärer. Man har faktiskt kontaktat andra europeiska lag för att få hjälp med att bygga organisationerna. Detta vet jag från en mycket säker källa.

Så var det då dags:

 Joe Sakics karriär ser ut att närma sig ett slut. Enligt tsn.com ska Colorado-legenden annonsera att han lägger av på torsdag. Det är bara att tacka för den underhållning vi har fått och lyfta på hatten för en makalös karriär. På 20 säsonger har han bland annat hunnit med:

* 1641 poäng (625 + 1016) på 1378 grundserie-matcher

* 188 poäng (84 + 104) på 172 playoff-matcher

* 13 All Star-matcher

* 2 Stanley Cup-vinster (1996 och 2001)

* 1 Hart Trophy

* 1 Conn Smyth Trophy (1996)

* 1 OS-guld med Kanada (2002)

Tack, Joe, för underhållningen. Jag tror och hoppas att denne makalöse spelare stannar inom sporten och bidrar med sin erfarenhet och kunskap till de yngre spelarna som är på väg in i ligan. En bättre förebild får man leta efter.

Skrivet av Sixten kl 9:11