Igår var det Henrik Lundqvist - Washington Capitals 2-1. Idag är det Martin Brodeur - Carolina Hurricanes 1-0.

Marty motade 44(!)  skott, och då ska man ha i åtanke att Cam Ward på andra sidan rinken motade 41. Så ingen av målvakterna var väl direkt underkänd om man säger så.

 Många ställer sig nog frågan. Vem är bäst? Marty eller King Henrik? Jag säger sistnämnda. Varför? Jo, det ska jag förklara.

Sett till hela säsongen har Marty haft bra hjälp överlag av sitt försvar. Han har visserligen räddat matcher åt Devils, som brukligt. Men Johnny Oduya och Co. har skyfflat undan en del också. Henke, å andra sidan, har inte fått den hjälp han varken borde eller förtjänar. Många gånger har han stått där mot två motståndarforwards i slottet, när Mara, Roszival och ,inte minst, Wade Redden varit någon annanstans. Just Redden hade man något högre förhoppningar på när han signade i somras. Men icke. Dock måste jag påpeka att sedan Derek Morris kom till laget ser defensiven något bättre ut. Inte bra. Men bättre. Detta gälller även nyss nämnda Redden, som kanske har fattat att man inte kan åka omkring och lalla hela jävla tiden.

Summa summarum: Henke är den bättre av de två just nu. Men Martys insatser ska aldrig förringas. Det är en världsmålvakt som man aldrig kan sluta imponeras av.

Så var Detroit vidare. Ingen överraskning där, inte. Det satt långt inne i natt. Med endast 47 sekunder kvar av tredje gjorde Johan “The Mule” Franzén avgörande 6-5 och Wings var vidare. Tungt för Columbus men jag tror de är ganska nöjda med säsongen ändå. Framför allt ser det väldigt ljust ut inför nästa, med Steve Mason som etablerad förstekeeper. Wings ångar på, och med tanke på att Sharks helt otippat ser ut att åka mot Ducks så ligger väl vägen öppen för Motown-gänget. Men det är klart. Ankjävlarna ställer säkert till det för fler lag om man skulle gå och slå förhandsfavoriten Sharks.

 På tal om det mötet så vann Ducks i natt med 4-0. Nye stjärnskottet Jonas Hiller noterades för sin andra slutspelsnolla och fortsätter att imponera stort. Under sin andra säsong i Ducks har schweizaren blommat ut och nu har han (för tillfället i alla fall) tagit över förstaspaden från självaste J-S Giguere. 27-åringen har ingenting att förlora utan ångar, liksom hela laget, på mot semifinal i Western Conference.  Seriesuveräna Sharks är riktigt illa ute. Jag trodde innan serien att man skulle käka upp ankorna, allt enligt naturens lagar. Men icke. Torsk hemma på lördag och det är ridå för en av storfavoriterna. Gör om, gör rätt

Publiken i Montreal var inte nådig efter utskåpningen och uttåget från Stanley Cup. Vid ett par tillfällen skanderade man “Carbo! Carbo! Carbo!“, en hyllning till den under vintern sparkade tränaren Guy Carbounneau, och när Corey Price gjorde en enkel plock på ett skott i slutet av matchen fick han hånfulla applåder. Något han besvarade med det berömda långfingret. Mot de egna fansen. Sista ordet är nog inte sagt där. Tänk om det hänt i New York, det hade ju blivit världskrig. Jösses…..

Skrivet av Sixten kl 8:50