Imorgon drar hockeyn igång efter några dagars ledighet. Härligt. vad jag har längtat. Dock kommer det bara två matchdagar. Imorgon och på torsdag. SSK har bortais mot Djurgården, och på torsdag då har dom Frölunda på hemmais. Jag tror på 3pinnare både imorgon och på torsdag. SKRÄLL!!!! Vi mot resten!!

Och sedan har vi Stefan Pettersson. Han är en spelare som har växt i mina ögon. Sen igår. Då jag träffade honom första gången. Det var på den årliga träningen som SSKs BL har tillsammans med Alaget. Det var på fikan efter “matchen” som jag tog mitt mod och gick fram till Stefan. Presenterade mig. Frågade om han hade lust och svara på några frågor. Det hade han. Jag frågade om vad som fick honom att välja SSK. Han sa att han gillade att spela i Scaniarinken, sedan kände han några i laget, och så kändes det rätt. Frågade också hur de kändes att lämna ett lag som kunde vinna SMGuld och gå till ett lag som kunde kvala i vår. Först påpekade han att han var väldigt trött på den frågan, men svarade att han såg inte på det så varför han lämnade HV71 och valde SSK. Han sa att om SSK (Vi som han sa) når slutspel så har de precis lika stor chans att vinna Guldet. Frågade också vad han tyckte om han hade fått flera anbud än SSK, det hade han. Både lag i elitserien, allsvenskan och utlandet, men när SSK kom med sitt kontraktförslag så var valet givet. Frågade om hur han kommer bo här i Södertälje. Just nu kommer han pendla mellan Södertälje och Jönköping p.g.a hans tjejs jobb och hans eget, men båda gör sina sista jobbdagar på fredag i Jönköping. Sedan hade han börjat packa upp i nya boendet i Södertälje, men räknar med att ha packat klart efter nyår. Men han sa att vardagsmatcherna så kommer han hos sina föräldrar i Haninge eller hos sin bror i Vasastan, men efter nyår räknade han med att bo i Södertälje. Vilket han såg framemot. Innan han fick ursäkta sig för att gå så han jag med en fråga och det var om han ville stanna även nästa säsong. Och det ville ha hemskt gärna, även om SSK kunde lira i allsvenskan.Jo. Jag kunde inte hålla mig. Vi pratade om HV71. Pratade om hans tid där. Visst trivdes han där, men visst kunde han haft det bättre. Jag erkände sedan att jag trodde han aldrig skulle lämna HV. För mig är han som ungefär mister HV71, tillsammans med Andreas Jämtin och Johan Davidsson. Då skrattade han bara och frågade hur jag kunde se honom som mister HV71 med dom två, men han förstod vad jag menade. Frågade om det fanns något i HV kan skulle sakna, som nån spelare eller så, men ne. Inget skulle han sakna…

Detta jubel vill jag se imorn när SSK slår in 4-2 mot Kyrkogården.

Skrivet av Cornelia kl 19:52